The Angel of Marye´s Heights
En av mina favorithistorier från inbördeskriget är en historia om medmänsklighet. Huvudpersonen i den kom att kallas "The Angel of Marye´s Heights" av båda sidor.
Richard Rowland Kirkland föddes 1843 i Flat Rock, South Carolina. Han tog som 18-åring värvning i Company E i 2nd South Carolina Volunteers men flyttade efter ett års tjänstgöring över till Company G där han befodrades till sergant.
I december 1862 var den unge serganten redan veteran efter deltagande i 1:st Manssas, Savage Station, Maryland Heights och Antietam. 
Richard Rowland Kirkland innan mönstringen 1861
Under striden vid Fredericksburg. 13 december 1862 var Kirklands kompani ett av många som formerat bakom stenmuren vid Marye´s Heights. I skydd av den brösthöga muren nergjorde de kompani efter kompani av anfallande nordstatssoldater med ett hav av projektiler. Den blodiga striden fortsatte till nattmörkret la sig över slagfältet. Gryningsljuset dagen därpå avslöjade en fruktansvärd syn. Framför stenmuren låg 8000 nordstatssoldater som fallit på den djupfrysta marken. Av dessa var 7000 skadade som låg utan mat, vatten eller vård i den bitande decemberkylan. Soldaterna på båda sidor fick lyssna till de skadades skrik, gråt och böner om hjälp och vatten. Flera vittnesmål vittnar om en skadad nordstatssoldat som ropade "om mina vänner inte ger mig vatten kanske mina fiender kan ge mig det?". Ingen vågade dock hjälpa de skadade då de var rädda att dra på sig fientlig eld.
Efter ett par timmar fick den unge Kirkland nog. Han gick över till Martha Stevens hus där general Joseph Kershaw hade installerat sitt högkvarter. Han förklarade för generalen att han ville försöka hjälpa några av de sårade nordstatssoldaterna. Generalen försökte tala förstånd med honom. "Kirkland, don´t you know that you would get a bullet through your head the moment you stepped over the wall?" sa generalen. "Yes sir" svarade den unge mannen. "I know that, but if you will let me, I am willing to try it". Generalen kunde inte neka hans förfrågan och gav sitt tillstånd.
Kirkland samlade ihop så många vattenkantiner han kunde bära från sina kamrater och fyllde dom med vatten från en närbelägen källa. Han tog ett djupt andetag och hoppade över muren med vatten och varma kläder till de skadade. Kulorna ven runt honom men utan att träffa. När han kom fram till den närmaste soldaten tog han dennes huvud och la i sitt knä. Han gav honom vatten för att släcka törsten, la en ryggsäck under hans huvud och la slutligen en rock över honom så att han inte skulle frysa. Vid det här laget hade nordstatssoldaternas prickskyttar förstått vad Kirkland riskerade livet för och slutade skjuta. Nordstatslinjen nedanför bröt ut i ett hyllningsrop som följdes av ett från sydstatarna. Under 90 minuter iakttog båda sidor hur Kirkland sakta rörde sig på slagfältet i sina försök att lindra plågorna hos fiendesoldaterna. Ensam kunde han inte göra mycket mer än att dela ut det vatten han hade med sig och ge den lilla tröst han kunde för att lindra lidandet för några på den liktäckta sluttningen. Han blev för denna gärning känd som "Ängeln vid Marye´s Heights". 
Kirkland ger vatten till en nordstatssoldat
Kirkland dödades 9 månader senare vid Chickamauga och hans sista ord ska ha varit "Tell my pa, I did right". Hans kropp fördes hem till South Carolina och begravdes i en enkel grav. Hans kropp flyttades 1909 till Quaker Cemetary. 1965 restes en staty av Kirkland, skulpterad av Felix DeWeldon, framför stenmuren i Fredericksburg. En hyllning för medmänsklighet under de mest omänskliga förhållanden. Richard Rowland Kirkland blev 20 år.
Statyn över Kirklands minne.
