Kvinnliga soldater
De senaste åren har historiker kommit fram till att kvinnor, som klädde sig till män, var vanligare än man tidigare trott. Ingen av arméerna godkände kvinnor i stridande, och de kvinnor som frivilligt valt att följa med arméerna hade helt andra uppgifter. De fick förse skadade med vård, bära vatten och ammunition under striden samt framföra information mellan officerarna och soldaterna.
Sarah Emma Edmonds, en ung kanadensiska, tyckte att hon kunde åstakomma mer med ett vapen i hand. Hon tog värvning i nordstatsarmén under namnet Frank Thomson. Hon tjänstgjorde i Second Michigan Infantry. Hon drabbades av malaria och deserterade av rädsla för följderna om hon ertappades. När hon gift sig och fått barn kom hennes hemlighet fram. Hon hölls dock aldrig ansvarig för desertering.
Frances Clayton utklädd till man
Jennie Hodgers, en irländska som kommit till staterna 1844, förklädde sig och tog värvning Illinois Volunteer Infantry under namnet Albert D. J. Cashier 1862. Hon tjänstgjorde fram till krigets slut och ingen misstänkte någonsin att hon varit kvinna. Hennes kamrater sa att hon var "blyg" men "väldigt modig i strid". Hennes historia blev känd då hon bröt benet i en automobilolycka 66 år gammal. En doktor på Veterans Hospital kom på henne men lät det förbli en hemlighet så att hon kunde fortsätta få sin pension som veteran.
En kvinnlig reenactor, utklädd till man
Loreta Jancta Velazques var en kubanskfödd änka till en sydstatssoldat som stupade av ett vådaskott tidigt i kriget. Hon lämnade sitt hem i New Orleans i jakt på äventyr. Hennes dröm var att bli en andra Joan de Arc. Hon gömde sina bröst med stålvajrar och hängslen, tog sig namnet Harry Buford. Hon reste sedan till Arkansas där ingen kände igen henne och tog värvning i Arkansas Grays. Hon valdes till löjtnant och hennes karriär som underofficer började vid 1:a Manassas (1:a Bull Run). Hon hamnade sedan som soldat i både Kentuckys och Tennessees arméer. Hon skadades två gånger och fick ta emot utmärkelser för mod lika många gånger. Hon sas ha ett "ovårdat språk" och fällde många gånger råa kommentarer om kvinnor. I Richmond blev hon påkommen och greps som misstänkt spion. Hon släpptes dock när hon bedyrat sin lojalitet för södern och fick påbörja en ny karriär som hemlig agent för sydstatarna. Hennes operationer tog henne till Kanada och unionens huvudstad i Washington D. C. Hennes memoarer är detaljerade och talar nog för alla kvinnor som liksom hon valde en farligare väg att tjäna sitt land.
"Notwithstanding the fact that I was a woman, I was as good a soldier as any man around me, and as willing as any to fight valiantly and to the bitter end before yielding."
Förklädd Loreta Jancta Velazques till höger på bild.
Sarah Emma Edmonds, en ung kanadensiska, tyckte att hon kunde åstakomma mer med ett vapen i hand. Hon tog värvning i nordstatsarmén under namnet Frank Thomson. Hon tjänstgjorde i Second Michigan Infantry. Hon drabbades av malaria och deserterade av rädsla för följderna om hon ertappades. När hon gift sig och fått barn kom hennes hemlighet fram. Hon hölls dock aldrig ansvarig för desertering.
Frances Clayton utklädd till man
Jennie Hodgers, en irländska som kommit till staterna 1844, förklädde sig och tog värvning Illinois Volunteer Infantry under namnet Albert D. J. Cashier 1862. Hon tjänstgjorde fram till krigets slut och ingen misstänkte någonsin att hon varit kvinna. Hennes kamrater sa att hon var "blyg" men "väldigt modig i strid". Hennes historia blev känd då hon bröt benet i en automobilolycka 66 år gammal. En doktor på Veterans Hospital kom på henne men lät det förbli en hemlighet så att hon kunde fortsätta få sin pension som veteran.
En kvinnlig reenactor, utklädd till man
Loreta Jancta Velazques var en kubanskfödd änka till en sydstatssoldat som stupade av ett vådaskott tidigt i kriget. Hon lämnade sitt hem i New Orleans i jakt på äventyr. Hennes dröm var att bli en andra Joan de Arc. Hon gömde sina bröst med stålvajrar och hängslen, tog sig namnet Harry Buford. Hon reste sedan till Arkansas där ingen kände igen henne och tog värvning i Arkansas Grays. Hon valdes till löjtnant och hennes karriär som underofficer började vid 1:a Manassas (1:a Bull Run). Hon hamnade sedan som soldat i både Kentuckys och Tennessees arméer. Hon skadades två gånger och fick ta emot utmärkelser för mod lika många gånger. Hon sas ha ett "ovårdat språk" och fällde många gånger råa kommentarer om kvinnor. I Richmond blev hon påkommen och greps som misstänkt spion. Hon släpptes dock när hon bedyrat sin lojalitet för södern och fick påbörja en ny karriär som hemlig agent för sydstatarna. Hennes operationer tog henne till Kanada och unionens huvudstad i Washington D. C. Hennes memoarer är detaljerade och talar nog för alla kvinnor som liksom hon valde en farligare väg att tjäna sitt land.
"Notwithstanding the fact that I was a woman, I was as good a soldier as any man around me, and as willing as any to fight valiantly and to the bitter end before yielding."
Förklädd Loreta Jancta Velazques till höger på bild.
Källa: The Civil War Society´s "Encyclopedia of the Civil War"
Kommentarer
Trackback
